Knäppa kofta?

Kors i taket, ett nytt inlägg igen, och bara några dagar sen det förra ;-) Med pyssel dessutom!

Det här är nåt jag planerat länge att göra, och nu blev det verkligen hög tid. Vad det är? Och vad det är hög tid för?


Jo hög tid för sommar! Och att en kofta ska vara det tjockaste man ska behöva ta på sig. Men då är det ju så att alla koftor inte har nån knäppning, t.ex "flikkoftorna", de där som är kortare i bak och längre i fram som hänger ner som just, flikar.

De flikkoftor som jag har köpt har i alla fall inte nån knäppning och då kom jag på att göra en sjalnål, som jag sett på nån trådslöjdssida för länge sen. Och det är väl liksom sjalkrage man kan kalla de där flikarna? Eller döpa om sjalnålen till flikkoftenål :-)

Jag valde rostfri tråd för att jag tänkte att det nog är större risk att galvaniserad färgar av sig så att det blir svart på koftan. Men hade bara en alldeles för tjock tråd hemma, 1,5 mm, det var ett elände att knipsa av den och lite kämpigt att vrida. Nästa gång blir det tunnare tråd och då tar det nog max 10 minuter, och då ska det bli pärlor på ändarna, inne i snurrorna också. (Den här kanske kommer att få det sen i efterskott).

Folk på stan

Oj vad länge sen jag skrev i Pyssla-bloggen! Inget pysslande pågår, finns ingen tid... Var håller jag då hus? Ja igår var jag t.ex på stan, tillsammans med några hundra tusen...

Bland annat så var det ju en massa såna här killar och tjejer på stan :-)


Uppradade längs långa sträckor av kortegevägen, och de fick snällt stå kvar till långt efter att prinsessan passerat. Här, en timme senare, håller de i alla fall på att samla ihop grupp efter grupp och traska iväg.


Planen för dagen var att fota diverse fina saker på stan, som här i Gamla Stan t.ex, och så klart försöka få en glimt av prinsessan och prinsen :-)


Här! Nej, det var visst fel donna :-) Babsan kom plötsligt traskande med en stege i högsta hugg och klättrade upp. Smart! Men utan kamera, hur kan man?! :-)


Till slut så kom de. Häst efter häst, var är Vagnen?! Vi hade sett den när den skulle köras upp till kyrkan så vi visste att den var låg, så jag höll kameran högt högt, för vi stod en bra bit ifrån också. Det jag inte tänkt på... var att alla andra också skulle höja sina armar/kameror/flaggor och skymma sikten... Och absolut inte tänkt på att lilla killen på sin pappas axlar bakom mig skulle vifta med sin flagga rakt i mitt ansikte... Det var bara att hålla ner avtryckaren och chansa lite. Och som om det inte kunde bli sämre, så kom solen just då fram och mina inställningar på kameran var plötsligt helt fel. En liiiiiiten glimt kom ändå med, till höger om den där handen som sticker upp, och just där bilden är som mest sabbad av ljuset.